Redan de minsta barnen visar tydligt att de tycker om musik. De lyssnar och ser nöjda ut när föräldern sjunger en lugn visa, leker ”mormors lilla kråka” eller spelar en rytmisk låt. Små barn fångas lätt av musik och innan de riktigt lärt sig gå tycker de om att stå och hålla i sig i en möbel och samtidigt ”dansa” och vagga i takt till musiken. Därför är det inte konstigt att det finns så många sånger för barn och att det anordnas musikaktiviteter och sångstunder för de minsta.
På öppna förskolan likväl som på förskolan är sångstunden ett återkommande tema. Vanligt är att man samlas i en ring och sjunger och ramsar tillsammans. Ibland får barnen prova på olika enkla instrument för att skapa rytmer och melodier. Ibland kan en pedagog spela gitarr och barnen förstärker sångerna med olika rörelser. Sångstunden blir allt annat än stillsam när det är ”huvud, axlar, knä och tå” eller ”tigerjakt” på repertoaren. Det blir till en lek med givna regler, ett slags teater med musikens och textens ramar. Sångpåsar är populära. I en sådan påse lägger man olika föremål eller mjuka små djur som alla symboliserar en sång. Barnen får sedan blunda och dra ut en figur och därefter sjungs sången. Det är ett spännande och enkelt sätt att komma ifrån osämjan som kan uppstå när man ska komma överens om vad man ska sjunga. En liten snigel kan symbolisera ”Lilla snigel akta dig” och en tomtefigur blir ”I ett hus i skogens slut”.
Att låta barnet ha tillgång till musik är ett sätt att väcka intresse för musik och för att spela. Antingen kan man ha oömma billigare instrument som barnen kan utforska fritt. Risken är att de hanteras ovarsamt och går sönder, att omgivningen tycker att det är mer oljud än musik eller att barnen tröttnar på dem. Till fördelarna hör att det inte finns några begränsningar i utforskande och de kan sedan gå vidare till ”riktiga” instrument när intresset väl är väckt. Å andra sidan kan det vara just ett riktigt instrument med en bra känsla och ett vackert ljud som behövs för att barnet ska tycka om det. Om man själv hjälper barnet att ta fram och plocka undan instrumentet, ser man till att minska risken för att det går sönder på grund av ovarsamhet. Man behöver inte nödvändigtvis köpa en fiol till en treåring (men man kan). Däremot kan man börja med en liten xylofon, rytmägg och marackas, en trumma att slå med händerna på eller kanske en fin liten synt. Det viktiga är att man inte börjar med några lektioner och säger vad som är rätt och fel, utan låter det lilla barnet ha roligt och själv (och tillsammans med andra) upptäcka vad som låter bra och hur hen kan få fram de ljuden.
