När barn lär sig spela klassiska instrument som fiol och piano får de också ofta traggla med samma visor som deras föräldrar hade som läxa: Lilla snigel, Till Paris, Blinka lilla stjärna… När de kommit lite längre och ska spela upp på konsert inför släkt och vänner kanske de avancerar och får spela Idas sommarvisa. Men, handen på hjärtat, varken barnen eller föräldrarna (hur stolta de än är) tycker att “Till Paris” är den finaste låt de hört.
Egentligen klarar barnen ofta mer avancerad musik än man tror, om de bara känner sig motiverade. Att spela popu
lära och älskade låtar är helt enkelt mer motiverande än att traggla med något tråkigt klinkande på pianot bara för att någon en gång för länge sedan tyckte att det var en bra låt att öva till. Nej, då är det bättre att göra som fiolläraren som lärde orkestern flera populära låtar från Harry Potter. Barnen kände igen dem och var betydligt mer motiverade att öva samtidigt som det drog publik som satt där och rös av välbehag när de hörde barnen spela Hedwig’s Theme på fiol. Det går alltid att göra det lite roligare och lite bättre om man bara tänker ett varv till, nämligen på vad barnen gillar.
Leave a Comment